Lejontamarin

Leontopithecus rosalia

Utbredning Brasilien
Kroppslängd 26-38 cm kropp, 34-40 cm svanslängd
Livslängd Över 20 år i djurparker
Vikt 600g-750g
Föda Frukt, blommor, späd växtlighet, insekter, grodor, ödlor och fågelägg
Klass Mammalia (Däggdjur)
Ordning Primates (Primater)
Familj Callitrichidae (Kloapor)

Utseende

Lejontamarinen, även känd som den gyllene lejontamarinen, är en liten primat med en distinkt och imponerande man som liknar en lejonman. Denna man är en framträdande funktion som sträcker sig från nacke till axlar och är täckt av ljusgul eller orange päls. Huvudet är relativt stort och rundat med stora ögon, medan kroppen är liten och slank med en genomsnittlig kroppslängd på ca 60 cm med svans, inklusive en lika lång svans. Denna svans är användbar för balans när de klättrar och rör sig bland trädens grenar.

Habitat

Lejontamarinens naturliga habitat är de subtropiska och tropiska regnskogarna i östra Brasilien, särskilt i atlantskogen (Mata Atlântica). Dessa skogar är kända för sin rika biologiska mångfald och fuktiga miljö. Lejontamariner föredrar täta skogsområden med mycket vegetation och träd där de kan hitta mat och bygga sina bon.

Föda

Lejontamarinen är en allätare med en diet som huvudsakligen består av frukter, insekter, nektar och små ryggradsdjur. De är särskilt duktiga på att plocka frukt och andra matvaror från trädens grenar med sina små händer. Deras diet kan variera beroende på tillgången på mat i deras habitat.

Social Struktur

Lejontamariner lever i små, sociala grupper som består av ett par och deras avkommor. Dessa grupper är mycket sammanhållna och arbetar tillsammans för att hitta mat och ta hand om ungarna. De kommunicerar med varandra genom olika ljud och kroppsspråk och upprätthåller starka sociala band inom gruppen. Sociala strukturer och familjeband är avgörande för deras överlevnad och välbefinnande.

Fortplantning

Fortplantningen hos lejontamarinen sker vanligtvis under regnperioden, när matresurserna är mer tillgängliga. Honan föder vanligtvis en eller två ungar efter en dräktighetsperiod på cirka 140 dagar. Ungarna föds blinda och hjälplösa och hålls nära modern under de första veckorna av livet. Föräldrarna och ibland även andra gruppmedlemmar deltar i vården och skyddet av ungarna.

IUCN-status

Bedömning: Starkt hotad (EN)

Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificeras lejontamarin som “Starkt hotad” (EN). Detta innebär att arten står inför en hög risk för att bli utrotad i det vilda om nuvarande hot inte hanteras. De främsta hoten mot lejontamarin inkluderar habitatförlust på grund av avskogning och fragmentering av atlantskogen, samt illegal handel med vilda djur. Habitatförlust orsakas ofta av jordbruk och urbanisering som förstör deras naturliga livsmiljöer.

Bevarandeinsatser

Bevarandeinsatser för lejontamarin fokuserar på att skydda och återställa deras naturliga livsmiljöer genom att motverka avskogning och stödja hållbar markanvändning. Skyddade områden och nationalparker i Brasilien har etablerats för att bevara kvarvarande skogsområden och stödja artens överlevnad. Forskning och övervakning av populationer är också viktiga för att förstå artens behov och utveckla effektiva bevarandeåtgärder. Internationella samarbeten och utbildningsprogram för att öka medvetenheten om artens hotstatus är också avgörande för att säkerställa dess framtid. Lejontamarinprojektet är dessutom ett flaggskepp gällande utplantering av djur i dess ursprungliga områden. När projektet startade i slutet av 70-talet uppskattade man att cirka 150-200 djur återstod i det vilda och lika många fanns i djurparker. Med bevarandeinsatser i det vilda samt återplantering av djurparksfödda djur är arten uppskattningsvis uppe i drygt 4000 djur (2024).

Lejontamarinen är en unik och vacker primat som är viktig för den biologiska mångfalden i atlantskogen. Att skydda deras livsmiljöer och stödja bevarandeinsatser är avgörande för att säkerställa att denna fantastiska art fortsätter att vara en del av regnskogens ekosystem.

Apor och halvapor

Apor, fascinerande djur med massor av olika anpassningar beroende på var de lever. De flesta, t.ex. silkesapor och tamariner, är trädlevande, men det finns även marklevande arter, såsom makaker och babianer.

Man delar upp aporna i Nya respektive Gamla Världens apor. De skiljer sig åt på olika sätt: Näsborrar: Gamla världens apor har ofta avlånga näsborrar som sitter tätt ihop, medan nya världens apor har runda näsborrar som sitter mer åtskilda. Gamla Världens apor har ibland kindpåsar att samla mat i, medan Nya Världens aldrig har det.

Vissa av Gamla Världens apor, t.ex. babianerna har kala sittdynor, vilket inte Nya Världens apor har. En del av Nya Världens apor har en gripsvans, Gamla Världens apor har inte det.

Det finns ungefär 280 arter apor, uppdelade i 9 familjer:

  • Tarsiidae: Spökdjur
  • Callithrichidae: Silkesapor, goeldisapa och tamariner
  • Cebidae: Kapuciner och ekorrapor
  • Aotidae: Uggleapor
  • Pitheciidae: Titipor, sakiapor och uakari
  • Atelidae: Vrålapor, ullapor och spindelapor
  • Cercopithecidae: Gamla världens apor
  • Hylobatidae: Gibbon och siamang
  • Homonidae: Människoapor och människan
Halvapor

Halvaporna (Strepsirrhini), eller de lägre primaterna, hör precis som de äkta aporna till primaterna. Det engelska/latinska namnet prosimian (före simian, dvs före aporna) är kanske ett mer rättvisande namn. De anses ha stannat av i sin utveckling jämfört med aporna och har mer primitiva drag än dessa.

Till halvaporna hör t.ex. lemurer, tröglori och bushbaby.
Tidigare hörde även spökdjuren (tarsierna) till denna underordning, men har numera placerats i samma underordning som de äkta aporna (Haplorrhini).

Halvapor har i regel blöta nosar, vilket ger ett bättre luktsinne. De är ofta röd-grön-färgblinda, vilket dock ger plats för ett bättre mörkerseende. Deras hjärnor är inte lika stora och utvecklade som de är hos aporna och de anses inte vara lika “intelligenta”. Medan de flesta apor äter en blandad kost, med koncentration på grönsaker och andra växter, äter de flesta halvapor främst insekter, ödlor och andra djur.

De har i regel mindre komplexa sociala liv, och de flesta lever solitärt (ensamma). Förutom lemurerna på Madagaskar är samtliga halvapor nattaktiva och behöver därmed inte konkurrera med aporna.

Fler Apor och halvapor

I samarbete med:


Besöksadress
Djurgårdsslätten 49-51, 115 21 Stockholm

Telefon
08-666 1000

© Copyright Skansen Akvariet