Utbredning | Övre Amazonbäckenet i Colombia, Peru, Ecuador, norra Bolivia och västra Brasilien |
Kroppslängd | 13 cm, svans 19 cm |
Livslängd | Närmare 10 år (våra har ofta uppnått 12-14 år) |
Vikt | 100-140 g |
Föda | Trädsav, frukter, insekter och spindlar. |
Klass | Mammalia (Däggdjur) |
Ordning | Primates (Primater) |
Familj | Callitrichidae (Kloapor) |
Utseende
Dvärgsilkesapan är en av världens minsta primater och kännetecknas av sin mycket lilla storlek, med en kroppslängd på cirka 12 till 15 cm och en svans som kan vara lika lång som kroppen. Vuxna dvärgsilkesapor väger mellan 100 och 150 gram. De har en mjuk och silkesliknande päls som kan vara färgad i nyanser av brun, grå eller gul. Deras stora, framträdande ögon ger dem ett vaken och nyfiket uttryck. Huvudet är rundat med små öron och en liten nos.
Habitat
Dvärgsilkesapan är endemisk för regnskogarna i västra Amazonområdet, som sträcker sig över delar av Colombia, Ecuador, Peru och Brasilien. De lever i täta, tropiska regnskogar, ofta i låglandsområden, och föredrar fuktiga och skuggiga miljöer. Dvärgsilkesapor är trädlevande och tillbringar större delen av sin tid uppe i trädtopparna, där de hittar både mat och skydd.
Föda
Dvärgsilkesapan är en fruktätare som livnär sig på en varierad diet som består av frukter, bär, insekter och ibland även nektar. En stor del av dieten består av sav, vilken de kommer åt genom att borra hål i barken med framtänderna, vilket gör att grenarna ”blöder” ut sav. De använder sina små händer och långa fingrar för att plocka frukt och andra födokällor från träden. Trots sin lilla storlek har de en effektiv förmåga att samla och konsumera föda.
Social Struktur
Dvärgsilkesapor lever i små sociala grupper som vanligtvis består av ett par och deras avkommor, där honan styr. Dessa grupper är mycket territoriella och kommunicerar med varandra genom olika ljud och kroppsspråk. Gruppen samarbetar för att skydda sitt territorium och ta hand om ungarna. Föräldrarna delar på ansvaret för att ta hand om och skydda sina avkommor.
Fortplantning
Fortplantningen hos dvärgsilkesapan sker vanligtvis under regnperioden. Honan föder en eller två ungar efter en dräktighetsperiod på cirka 140 till 150 dagar. Ungarna föds blinda och hjälplösa och hålls nära modern under de första veckorna. Efter födseln är det vanligt att både modern och fadern, samt andra medlemmar i gruppen, hjälper till med att ta hand om ungarna.
IUCN-status
Bedömning: Nära hotad (NT)
Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificeras dvärgsilkesapan som “Sårbar” (VU). Detta innebär att arten är uppfyller kriterierna för att klassificeras som hotad om nuvarande trender fortsätter. De främsta hoten mot dvärgsilkesapan inkluderar habitatförlust på grund av avskogning och fragmentering av regnskogarna, samt illegal handel med vilda djur.
Bevarandeinsatser
Bevarandeinsatser för dvärgsilkesapan fokuserar på att skydda och bevara deras naturliga livsmiljöer genom att motverka avskogning och stödja hållbar skogsförvaltning. Det är också viktigt att bekämpa den olagliga handeln med vilda djur för att förhindra att dvärgsilkesapan samlas in för den internationella djurhandeln. Genom att stödja bevarandeprojekt och utbilda lokala samhällen om vikten av att skydda regnskogen kan vi bidra till att säkerställa att dvärgsilkesapan fortsätter att finnas kvar i sitt naturliga habitat.
Dvärgsilkesapan är en liten men fascinerande primat som spelar en viktig roll i den biologiska mångfalden i Amazonas regnskogar. Att förstå och skydda denna art är avgörande för att bevara den ekologiska balansen i deras livsmiljö.
Apor och halvapor
Apor, fascinerande djur med massor av olika anpassningar beroende på var de lever. De flesta, t.ex. silkesapor och tamariner, är trädlevande, men det finns även marklevande arter, såsom makaker och babianer.
Man delar upp aporna i Nya respektive Gamla Världens apor. De skiljer sig åt på olika sätt: Näsborrar: Gamla världens apor har ofta avlånga näsborrar som sitter tätt ihop, medan nya världens apor har runda näsborrar som sitter mer åtskilda. Gamla Världens apor har ibland kindpåsar att samla mat i, medan Nya Världens aldrig har det.
Vissa av Gamla Världens apor, t.ex. babianerna har kala sittdynor, vilket inte Nya Världens apor har. En del av Nya Världens apor har en gripsvans, Gamla Världens apor har inte det.
Det finns ungefär 280 arter apor, uppdelade i 9 familjer:
- Tarsiidae: Spökdjur
- Callithrichidae: Silkesapor, goeldisapa och tamariner
- Cebidae: Kapuciner och ekorrapor
- Aotidae: Uggleapor
- Pitheciidae: Titipor, sakiapor och uakari
- Atelidae: Vrålapor, ullapor och spindelapor
- Cercopithecidae: Gamla världens apor
- Hylobatidae: Gibbon och siamang
- Homonidae: Människoapor och människan
Halvapor
Halvaporna (Strepsirrhini), eller de lägre primaterna, hör precis som de äkta aporna till primaterna. Det engelska/latinska namnet prosimian (före simian, dvs före aporna) är kanske ett mer rättvisande namn. De anses ha stannat av i sin utveckling jämfört med aporna och har mer primitiva drag än dessa.
Till halvaporna hör t.ex. lemurer, tröglori och bushbaby.
Tidigare hörde även spökdjuren (tarsierna) till denna underordning, men har numera placerats i samma underordning som de äkta aporna (Haplorrhini).
Halvapor har i regel blöta nosar, vilket ger ett bättre luktsinne. De är ofta röd-grön-färgblinda, vilket dock ger plats för ett bättre mörkerseende. Deras hjärnor är inte lika stora och utvecklade som de är hos aporna och de anses inte vara lika “intelligenta”. Medan de flesta apor äter en blandad kost, med koncentration på grönsaker och andra växter, äter de flesta halvapor främst insekter, ödlor och andra djur.
De har i regel mindre komplexa sociala liv, och de flesta lever solitärt (ensamma). Förutom lemurerna på Madagaskar är samtliga halvapor nattaktiva och behöver därmed inte konkurrera med aporna.