Kattalemur / Ringsvansmaki

Lemur catta

Utbredning Sydvästra Madagaskar
Kroppslängd 39 och 46 cm långa, med en svans som är lika lång eller längre, mellan 56 och 62 cm.
Livslängd 25-30 år
Vikt 2-3,5 kg
Föda 70% frukter, 30% löv och blad
Klass Mammalia (Däggdjur)
Ordning Primates (Primater)
Familj Lemuridae (Lemurer)

Utseende

Ringsvansmaki, även känd som kattalemur, är en medelstor lemur som kan bli upp till 40-50 cm lång, exklusive den karakteristiska svansen som kan vara lika lång som kroppen. Svansen är ringmönstrad med svartvita band, vilket ger arten dess namn. Djurens kropp är täckt med en gråbrun päls med ljusare undersida, och de har stora, uttrycksfulla ögon som ger dem ett kattliknande utseende. Deras ansikte är kort med en platt nos, vilket är typiskt för lemurer.

Habitat

Ringsvansmakin är endemisk för Madagaskar, där den lever i torra busklandskap, öppen skog och områden med gräs och buskar. Den trivs i både sekundära skogar och i områden som har blivit kraftigt störda av människan, vilket gör den relativt anpassningsbar till olika typer av habitat inom sitt naturliga utbredningsområde.

Föda

Ringsvansmakin är en allätare med en diet som består av frukter, blad, blommor och insekter. Under torkperioder kan de förlita sig mer på bark och andra växtdelar. De har utvecklat speciella anpassningar för att kunna utnyttja en varierad diet i sitt ofta föränderliga habitat.

Social Struktur

Ringsvansmakin lever i stora sociala grupper som kallas trupper och kan bestå av 10 till 30 individer. Grupperna är matriarkala, vilket innebär att de styrs av en dominerande hona och hennes närstående. Dessa sociala grupper har komplexa hierarkier och kommunicerar med varandra genom olika ljud, kroppsspråk och doftmarkeringar. Sociala band är viktiga för överlevnaden och för att hantera konflikter inom gruppen.

Fortplantning

Fortplantning sker vanligtvis under regnperioden, när matresurser är som mest tillgängliga. Honan föder vanligtvis en eller två ungar efter en dräktighetsperiod på cirka 135 till 150 dagar. Ungarna föds blinda och hjälplösa, och modern, tillsammans med andra gruppmedlemmar, tar hand om dem under de första månaderna av deras liv. Ungarna börjar bli självständiga vid cirka 6 månaders ålder.

IUCN-status

Bedömning: Starkt hotad (EN)

Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) är ringsvansmakin klassificerad som “Starkt hotad” (EN – Endangered). Detta innebär att arten står inför en hög risk för att bli utrotad i det vilda om hoten inte hanteras. De främsta hoten mot ringsvansmakin inkluderar habitatförlust på grund av avskogning och jordbruk, samt jakt och handel med vilda djur. Klimatförändringar kan också påverka deras livsmiljöer negativt.

Apor och halvapor

Apor, fascinerande djur med massor av olika anpassningar beroende på var de lever. De flesta, t.ex. silkesapor och tamariner, är trädlevande, men det finns även marklevande arter, såsom makaker och babianer.

Man delar upp aporna i Nya respektive Gamla Världens apor. De skiljer sig åt på olika sätt: Näsborrar: Gamla världens apor har ofta avlånga näsborrar som sitter tätt ihop, medan nya världens apor har runda näsborrar som sitter mer åtskilda. Gamla Världens apor har ibland kindpåsar att samla mat i, medan Nya Världens aldrig har det.

Vissa av Gamla Världens apor, t.ex. babianerna har kala sittdynor, vilket inte Nya Världens apor har. En del av Nya Världens apor har en gripsvans, Gamla Världens apor har inte det.

Det finns ungefär 280 arter apor, uppdelade i 9 familjer:

  • Tarsiidae: Spökdjur
  • Callithrichidae: Silkesapor, goeldisapa och tamariner
  • Cebidae: Kapuciner och ekorrapor
  • Aotidae: Uggleapor
  • Pitheciidae: Titipor, sakiapor och uakari
  • Atelidae: Vrålapor, ullapor och spindelapor
  • Cercopithecidae: Gamla världens apor
  • Hylobatidae: Gibbon och siamang
  • Homonidae: Människoapor och människan
Halvapor

Halvaporna (Strepsirrhini), eller de lägre primaterna, hör precis som de äkta aporna till primaterna. Det engelska/latinska namnet prosimian (före simian, dvs före aporna) är kanske ett mer rättvisande namn. De anses ha stannat av i sin utveckling jämfört med aporna och har mer primitiva drag än dessa.

Till halvaporna hör t.ex. lemurer, tröglori och bushbaby.
Tidigare hörde även spökdjuren (tarsierna) till denna underordning, men har numera placerats i samma underordning som de äkta aporna (Haplorrhini).

Halvapor har i regel blöta nosar, vilket ger ett bättre luktsinne. De är ofta röd-grön-färgblinda, vilket dock ger plats för ett bättre mörkerseende. Deras hjärnor är inte lika stora och utvecklade som de är hos aporna och de anses inte vara lika “intelligenta”. Medan de flesta apor äter en blandad kost, med koncentration på grönsaker och andra växter, äter de flesta halvapor främst insekter, ödlor och andra djur.

De har i regel mindre komplexa sociala liv, och de flesta lever solitärt (ensamma). Förutom lemurerna på Madagaskar är samtliga halvapor nattaktiva och behöver därmed inte konkurrera med aporna.

Fler Apor och halvapor

I samarbete med:


Besöksadress
Djurgårdsslätten 49-51, 115 21 Stockholm

Telefon
08-666 1000

© Copyright Skansen Akvariet