Röd titiapa

Plecturocebus cupreus

Utbredning Colombia, Ecuador, Peru och Brasilien
Kroppslängd Cirka 40 cm, plus 40 cm svans
Livslängd Över 20 år
Vikt ca 1,5 kg
Föda Mest frukt och fikon, men de äter även blad och insekter.
Klass Mammalia (Däggdjur)
Ordning Primates (Primater)
Familj Pitheciidae (Titiapor)
Utseende

Röd titiapa, (även känd som kupé titi,) är en liten primat som kännetecknas av sin slående rödbruna eller kopparfärgade päls. Denna primat har en kroppslängd på omkring 30 till 45 cm, med en svans som är nästan lika lång som kroppen, vilket ger dem en totallängd på cirka 60 till 70 cm. Deras ansikte är litet med stora, uttrycksfulla ögon och en kort nos, vilket ger dem ett nyfiket och uppmärksamt utseende.

Habitat

Röd titiapa är endemisk för regnskogarna i norra Brasilien, Peru, och Bolivia, särskilt i Amazonasområdet. De trivs i täta tropiska regnskogar och föredrar områden med rik vegetation som ger både föda och skydd. Titiapor är trädlevande och tillbringar det mesta av sin tid i träden, där de lever i små familjegrupper och undviker marken.

Föda

Röd titiapa är en fruktätare men deras diet inkluderar också insekter, frön och små blommor. De är specialiserade på att plocka frukt och andra födokällor från trädens grenar. Deras små händer gör att de kan navigera effektivt bland grenar och löv för att hitta mat.

Social Struktur

Röd titiapa lever i små, monogama grupper som vanligtvis består av ett par och deras avkommor. Dessa grupper är mycket tätt knutna och har ett välorganiserat socialt system. Medlemmar i gruppen samarbetar för att ta hand om ungarna och skydda sitt territorium. Kommunikation sker genom olika ljud, kroppsspråk och doftmarkeringar. Sociala band är viktiga för överlevnaden och välbefinnandet i dessa små grupper.

Fortplantning

Fortplantningen hos röd titiapa sker under hela året, men parningen är ofta mer frekvent under de perioder när mat är som mest tillgänglig. Honan föder vanligtvis en eller två ungar efter en dräktighetsperiod på cirka 150 till 160 dagar. Ungarna föds blinda och hjälplösa och hålls nära modern under de första veckorna av livet. Både modern och fadern deltar i vården av ungarna, och även andra medlemmar i gruppen kan hjälpa till med att ta hand om dem. Fadern bär mest på ungarna.

IUCN-status

Bedömning: Nära hotad (NT)

Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificeras röd titiapa som “Nära hotad” (NT). Detta innebär att arten är nära att uppfylla kriterierna för att bli klassificerad som hotad om nuvarande hot inte hanteras. De främsta hoten mot röd titiapa inkluderar habitatförlust på grund av avskogning och förändringar i landanvändning i Amazonasområdet. Illegal handel med vilda djur kan också påverka deras population negativt.

Bevarandeinsatser

Bevarandeinsatser för röd titiapa fokuserar på att skydda deras naturliga livsmiljöer genom att motverka avskogning och stödja hållbara skogsbruksmetoder. Skyddade områden och nationalparker i Brasilien är viktiga för att bevara kvarvarande skogsområden och säkerställa att titiaporna har en säker miljö att leva i. Forskning och övervakning av populationer är också viktiga för att förstå artens behov och utveckla effektiva bevarandeåtgärder. Lokala samhällen kan spela en viktig roll i bevarandeinsatser genom att stödja skyddet av regnskogarna och bekämpa den illegala handeln med vilda djur.

Röd titiapa är en vacker och intressant primat som är en viktig del av Amazonas ekosystem. Att skydda deras livsmiljöer och stödja bevarandeinsatser är avgörande för att säkerställa att denna art fortsätter att vara en del av den biologiska mångfalden i regionen.

Apor och halvapor

Apor, fascinerande djur med massor av olika anpassningar beroende på var de lever. De flesta, t.ex. silkesapor och tamariner, är trädlevande, men det finns även marklevande arter, såsom makaker och babianer.

Man delar upp aporna i Nya respektive Gamla Världens apor. De skiljer sig åt på olika sätt: Näsborrar: Gamla världens apor har ofta avlånga näsborrar som sitter tätt ihop, medan nya världens apor har runda näsborrar som sitter mer åtskilda. Gamla Världens apor har ibland kindpåsar att samla mat i, medan Nya Världens aldrig har det.

Vissa av Gamla Världens apor, t.ex. babianerna har kala sittdynor, vilket inte Nya Världens apor har. En del av Nya Världens apor har en gripsvans, Gamla Världens apor har inte det.

Det finns ungefär 280 arter apor, uppdelade i 9 familjer:

  • Tarsiidae: Spökdjur
  • Callithrichidae: Silkesapor, goeldisapa och tamariner
  • Cebidae: Kapuciner och ekorrapor
  • Aotidae: Uggleapor
  • Pitheciidae: Titipor, sakiapor och uakari
  • Atelidae: Vrålapor, ullapor och spindelapor
  • Cercopithecidae: Gamla världens apor
  • Hylobatidae: Gibbon och siamang
  • Homonidae: Människoapor och människan
Halvapor

Halvaporna (Strepsirrhini), eller de lägre primaterna, hör precis som de äkta aporna till primaterna. Det engelska/latinska namnet prosimian (före simian, dvs före aporna) är kanske ett mer rättvisande namn. De anses ha stannat av i sin utveckling jämfört med aporna och har mer primitiva drag än dessa.

Till halvaporna hör t.ex. lemurer, tröglori och bushbaby.
Tidigare hörde även spökdjuren (tarsierna) till denna underordning, men har numera placerats i samma underordning som de äkta aporna (Haplorrhini).

Halvapor har i regel blöta nosar, vilket ger ett bättre luktsinne. De är ofta röd-grön-färgblinda, vilket dock ger plats för ett bättre mörkerseende. Deras hjärnor är inte lika stora och utvecklade som de är hos aporna och de anses inte vara lika “intelligenta”. Medan de flesta apor äter en blandad kost, med koncentration på grönsaker och andra växter, äter de flesta halvapor främst insekter, ödlor och andra djur.

De har i regel mindre komplexa sociala liv, och de flesta lever solitärt (ensamma). Förutom lemurerna på Madagaskar är samtliga halvapor nattaktiva och behöver därmed inte konkurrera med aporna.

Fler Apor och halvapor

I samarbete med:


Besöksadress
Djurgårdsslätten 49-51, 115 21 Stockholm

Telefon
08-666 1000

© Copyright Skansen Akvariet