Röd titiapa
Callicebus cupreus
| Utbredning | Colombia, Ecuador, Peru och Brasilien |
| Kroppslängd | Cirka 30 cm, plus 40 cm svans |
| Livslängd | Över 20 år |
| Föda Mest frukt och fikon, men de äter även blad och insekter. |
|
Röd titiapa
Som så många andra små apor från Sydamerika är även denna apa starkt utrotningshotad och befinner sig på CITES-listan. Den ingår även i ett avelsprojekt i Europa kallad EEP. Skansen-Akvariet ingår, som 1 av 5 djurparker, i Europa i ett projekt för att försöka rädda denna mycket charmiga apa. Vi är stolta över att ha fått det förtroendet.
Titiaporna lever i träden. De går mycket ogärna ner på marken och söker föda. De tillbringar mest tid i de nedre delarna av skogens träd, på 0-5 meters höjd. De är som mest aktiva på morgontimmarna. De börjar dagen med att leta mat. De äter då mest frukter, bär och insekter. Eftermiddagen tillbringar de tillsammans familjevis, med putsning och vila. Det är under de här timmarna man kan få se när de tvinnar ihop sina svansar – ett sätt att stärka sociala band och visa varandra omtanke. Timmarna före läggdags äter de blad.
Titi är dagaktiva och trädlevande. Titiaporna har, förutom tvinnande av svansar, ytterligare en specialitet. De har en hel repertoar av sånger de sjunger. Olika för olika syften. En mjuk låg sång då de sammankallar den egna familjen eller gruppen, en annan mer skarp och hög för att markera revir och avskräcka objudna gäster. Sammanlagt har de över tjugo olika sånger och läten. En grupp/familj består oftast av fyra medlemmar, föräldraparet och två ungar. I sällsynta fall kan gruppen bestå av fler medlemmar.
Titiapor är monogama. Det betyder att honan och hanen lever tillsammans livet ut. Det sociala bandet mellan föräldraparet är mycket starkt. Honan får en enda unge en gång om året. Hon föder ungar med en intervall av ca 330 dagar. Om ungen skulle dö förkortas dock intervallen till ca 250 dagar. Pappan har huvudansvaret för ungen. Efter 48 timmar tar han över ungen som sedan endast överlämnas till honan då den skall dias. Ungen börjar röra sig självständigt efter ca 3-4 mån. vikt 900-1500 gr.
Apor och halvapor
Apor, fascinerande djur med massor av olika anpassningar beroende på var de lever. De flesta, t.ex. silkesapor och tamariner, är trädlevande, men det finns även marklevande arter, såsom makaker och babianer.
Man delar upp aporna i Nya respektive Gamla Världens apor. De skiljer sig åt på olika sätt: Näsborrar: Gamla världens apor har ofta avlånga näsborrar som sitter tätt ihop, medan nya världens apor har runda näsborrar som sitter mer åtskilda. Gamla Världens apor har ibland kindpåsar att samla mat i, medan Nya Världens aldrig har det.
Vissa av Gamla Världens apor, t.ex. babianerna har kala sittdynor, vilket inte Nya Världens apor har. En del av Nya Världens apor har en gripsvans, Gamla Världens apor har inte det.
Det finns ungefär 280 arter apor, uppdelade i 9 familjer:
- Tarsiidae: Spökdjur
- Callithrichidae: Silkesapor, goeldisapa och tamariner
- Cebidae: Kapuciner och ekorrapor
- Aotidae: Uggleapor
- Pitheciidae: Titipor, sakiapor och uakari
- Atelidae: Vrålapor, ullapor och spindelapor
- Cercopithecidae: Gamla världens apor
- Hylobatidae: Gibbon och siamang
- Homonidae: Människoapor och människan
Halvapor
Halvaporna (Strepsirrhini), eller de lägre primaterna, hör precis som de äkta aporna till primaterna. Det engelska/latinska namnet prosimian (före simian, dvs före aporna) är kanske ett mer rättvisande namn. De anses ha stannat av i sin utveckling jämfört med aporna och har mer primitiva drag än dessa.
Till halvaporna hör t.ex. lemurer, tröglori och bushbaby.
Tidigare hörde även spökdjuren (tarsierna) till denna underordning, men har numera placerats i samma underordning som de äkta aporna (Haplorrhini).
Halvapor har i regel blöta nosar, vilket ger ett bättre luktsinne. De är ofta röd-grön-färgblinda, vilket dock ger plats för ett bättre mörkerseende. Deras hjärnor är inte lika stora och utvecklade som de är hos aporna och de anses inte vara lika “intelligenta”. Medan de flesta apor äter en blandad kost, med koncentration på grönsaker och andra växter, äter de flesta halvapor främst insekter, ödlor och andra djur.
De har i regel mindre komplexa sociala liv, och de flesta lever solitärt (ensamma). Förutom lemurerna på Madagaskar är samtliga halvapor nattaktiva och behöver därmed inte konkurrera med aporna.
