Att bli djurskötare

Tänk att få gulla med alla söta djur hela dagarna. Och dessutom få betalt för det! Men detta är tyvärr en felaktig bild av yrket. Djurvårdaryrket är som alla andra – upp och ner. Fast mest uppåt ändå. För det första ska man ha klart för sig att det där med gullandet är det minsta man gör.

En djurvårdares vardag
Djurvårdaren måste städa och rengöra burar och anläggningar, plocka avföring, släpa tunga mathinkar, putsa fönster, skala, skära och hacka frukt, bära sopor, kånka fodersäckar och halmbalar, hålla koll på djurens hälsa, deras relationer, ungar med mera. Djurvårdaryrket är ett tungt jobb – både fysiskt och psykiskt. Man lägger ner både själ och hjärta i att sköta om ”sitt” djur så bra som möjligt. För man bryr sig mycket om dem. När ett djur man pysslat om i flera år kanske blir gammalt eller sjukt och till slut också dör kan det kännas väldigt tungt.

Hur blir man djurvårdare i en djurpark?
Det är inte så lätt som det låter. Jobben är få, man måste vara jätteduktig för att konkurrera med alla som vill ha samma jobb. Man måste också ha bra rekommendationer. En bra inkörsport är de utbildningar som finns på naturbruksgymnasiernas djurprogram. Spånga gymnasium, Djurgymnasiet och Säbyholms naturbruksgymnasium är några exempel. Att få in en fot via praktikperioderna i dessa skolor ger bästa chansen till extrajobb och vikariat, som kanske kan leda till fast jobb.

Om man nu passerat alla dessa hinder och fått sitt drömjobb kan vi bara säga: Grattis djurälskare! Du har valt ett av de bästa yrken som finns. Det är oerhört spännande och utvecklande att få jobba med djur på nära håll.