Utbredning | Nordöstra Afrika och Arabiska halvön |
Kroppslängd | Upp till 80 cm, svans upp till 60 cm |
Livslängd | ca 35 år |
Vikt | 15-30 kg |
Föda | Allätare och livnär sig på frukt, blad, gräs, rötter, insekter och ibland smådjur. |
Klass | Mammalia (Däggdjur) |
Ordning | Primates (Primater) |
Familj | Cercopithecidae (Markattartade apor) |
Utseende
Mantelbabianen, även känd som hamadryasbabian, är en distinkt art av babian som kännetecknas av sin iögonfallande manliknande päls. Hanarna har en framträdande och tjock man runt nacke och axlar som ger ett mantel-liknande utseende. De har en kroppslängd på cirka 50-80 cm och en svanslängd på ca 60 cm. Hanarna är generellt större än honorna och kan väga upp till 30 kg, medan honorna väger mellan 15 och 20 kg. Mantelbabianer har en robust kropp med en kraftig käke och stora tänder, vilket hjälper dem att försvara sig och konkurrera om resurser.
Habitat
Mantelbabianen är endemisk till östra Afrika, där den finns i torraste och halvtorra områden som savanner och klippiga sluttningar. Den är särskilt vanlig i Etiopien, Somalia, Arabiska halvön och Sudan. De föredrar områden med tillgång till både öppna gräsmarker och klippor eller träd som erbjuder skydd och en utsiktspunkt för att övervaka omgivningen.
Föda
Mantelbabianen är en allätare med en diet som varierar beroende på tillgången på mat. De äter en blandning av frukter, grönsaker, frön, insekter och små djur. Under torra perioder kan deras diet bestå mer av växtdelar och frön. Deras förmåga att anpassa sig till olika typer av föda hjälper dem att överleva i sina varierande livsmiljöer.
Social Struktur
Mantelbabianer lever i komplexa sociala grupper som kallas “trupper” eller “klaner”. En trupp kan bestå av upp till 200 individer, men den består oftast av ett flertal mindre klaner som lever tillsammans och samarbetar. Dessa trupper har en strikt hierarki där hanar ofta har en dominerande roll, och honor har en viktig social funktion i truppens struktur. Sociala band är viktiga för att upprätthålla ordningen inom truppen och för att samarbeta vid jakt och matinsamling.
Fortplantning
Fortplantning hos mantelbabianen sker året runt, med en ökad tendens att föda under regnperioderna när mat är mer tillgänglig. Honan föder vanligtvis en unge efter en dräktighetsperiod på cirka 175 dagar. Ungarna föds blinda och hjälplösa, och modern, tillsammans med andra medlemmar i gruppen, hjälper till med vården av ungarna. Ungarna hålls nära modern under de första månaderna och börjar gradvis utforska sin omgivning och interagera med andra gruppmedlemmar.
IUCN-status
Bedömning: Livskraftig (LC)
Enligt Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificeras mantelbabianen som “Livskraftig” (LC). Detta innebär att arten inte för närvarande bedöms vara i riskzonen för att bli utrotad och har en stabil eller ökande population. Mantelbabianer är anpassningsbara och kan överleva i varierande livsmiljöer, vilket bidrar till deras stabila bevarande-status.
Bevarandeinsatser
Trots sin nuvarande stabila status, är det viktigt att övervaka och skydda mantelbabianens livsmiljöer för att säkerställa att de fortsätter att trivas. Bevarandeinsatser kan fokusera på att skydda deras naturliga habitat från avskogning och förändringar i markanvändning. Lokala samhällen och utbildningsprogram kan spela en viktig roll i att främja hållbar samexistens mellan människor och babianer.
Mantelbabianen är en fascinerande art med en komplex social struktur och en imponerande fysisk framtoning. Genom att förstå deras beteende och livsmiljö kan vi bättre stödja deras bevarande och säkerställa att de fortsätter att vara en del av Afrikas biologiska mångfald.
Apor och halvapor
Apor, fascinerande djur med massor av olika anpassningar beroende på var de lever. De flesta, t.ex. silkesapor och tamariner, är trädlevande, men det finns även marklevande arter, såsom makaker och babianer.
Man delar upp aporna i Nya respektive Gamla Världens apor. De skiljer sig åt på olika sätt: Näsborrar: Gamla världens apor har ofta avlånga näsborrar som sitter tätt ihop, medan nya världens apor har runda näsborrar som sitter mer åtskilda. Gamla Världens apor har ibland kindpåsar att samla mat i, medan Nya Världens aldrig har det.
Vissa av Gamla Världens apor, t.ex. babianerna har kala sittdynor, vilket inte Nya Världens apor har. En del av Nya Världens apor har en gripsvans, Gamla Världens apor har inte det.
Det finns ungefär 280 arter apor, uppdelade i 9 familjer:
- Tarsiidae: Spökdjur
- Callithrichidae: Silkesapor, goeldisapa och tamariner
- Cebidae: Kapuciner och ekorrapor
- Aotidae: Uggleapor
- Pitheciidae: Titipor, sakiapor och uakari
- Atelidae: Vrålapor, ullapor och spindelapor
- Cercopithecidae: Gamla världens apor
- Hylobatidae: Gibbon och siamang
- Homonidae: Människoapor och människan
Halvapor
Halvaporna (Strepsirrhini), eller de lägre primaterna, hör precis som de äkta aporna till primaterna. Det engelska/latinska namnet prosimian (före simian, dvs före aporna) är kanske ett mer rättvisande namn. De anses ha stannat av i sin utveckling jämfört med aporna och har mer primitiva drag än dessa.
Till halvaporna hör t.ex. lemurer, tröglori och bushbaby.
Tidigare hörde även spökdjuren (tarsierna) till denna underordning, men har numera placerats i samma underordning som de äkta aporna (Haplorrhini).
Halvapor har i regel blöta nosar, vilket ger ett bättre luktsinne. De är ofta röd-grön-färgblinda, vilket dock ger plats för ett bättre mörkerseende. Deras hjärnor är inte lika stora och utvecklade som de är hos aporna och de anses inte vara lika “intelligenta”. Medan de flesta apor äter en blandad kost, med koncentration på grönsaker och andra växter, äter de flesta halvapor främst insekter, ödlor och andra djur.
De har i regel mindre komplexa sociala liv, och de flesta lever solitärt (ensamma). Förutom lemurerna på Madagaskar är samtliga halvapor nattaktiva och behöver därmed inte konkurrera med aporna.