| Utbredning | Centralamerika från Nicaragua och söder ut till Venezuela, nordöstra Brasilien och norra Peru. |
| Kroppslängd | 58-70 cm |
| Livslängd | Upp till 40 år i fångenskap |
| Vikt | 4-8 kg |
| Föda | Växtätare och äter främst blad, frukt och blommor, men ibland kan de även äta små insekter. |
| Klass | Mammalia (Däggdjur) |
| Ordning | Pilosa (Myrslokar & Sengångare) |
| Familj | Choloepodidae (Tvåtåiga Sengångare) |
Utseende och egenskaper
Hoffmanns tvåfingrad sengångare är ett medelstort däggdjur med en kroppslängd på 54 till 72 cm och en vikt på mellan 4 och 8 kg. Trots namnet har arten tre tår på bakfötterna, men på framfötterna har den endast två tår, som är utrustade med långa, böjda klor. Denna sengångare har en tjock, grov päls som ofta täcks av alger, vilket ger den ett grönaktigt utseende och fungerar som kamouflage i trädkronorna. Pälsen kan variera i färg från grått till brunt. Hoffmanns tvåfingrade sengångare har ett runt huvud, små öron och stora, mörka ögon. Djuret är anpassat för ett liv i träden, där det rör sig långsamt men skickligt genom grenverket.
Utbredning och habitat
Hoffmanns tvåfingrade sengångare lever i de tropiska regnskogarna i Centralamerika. Deras utbredningsområde sträcker sig från Honduras och Nicaragua i norr, till Costa Rica och Panama i söder. Arten är främst trädlevande och tillbringar större delen av sitt liv hängande från trädgrenar i regnskogens täta lövverk. Den föredrar lågt liggande områden men kan också påträffas i bergsregnskogar på höjder upp till 3 300 meter över havet.
Föda
Hoffmanns tvåfingrade sengångare är en strikt växtätare (herbivor) och livnär sig huvudsakligen på blad, men de äter även frukt, blommor och knoppar. Deras matsmältning är mycket långsam, och de har en låg ämnesomsättning, vilket innebär att de kan ta upp till en månad att smälta en måltid. Deras föda består ofta av svårsmälta växter som de flesta andra djur inte kan äta. Sengångare har en specialiserad mage med flera kammare som hjälper till att bryta ner den fibrösa vegetationen. Deras kost och livsstil är perfekt anpassad för deras tröga metabolism, vilket gör att de kan överleva på näringsfattig föda.
Fortplantning
Hoffmanns tvåfingrade sengångare har en långsam reproduktionscykel. Honan föder vanligtvis en unge vartannat år efter en dräktighetsperiod på cirka 10-11 månader. Ungen föds fullt utvecklad och klamrar sig genast fast vid moderns buk, där den tillbringar sina första månader. Modern tar hand om ungen tills den är tillräckligt stark för att börja utforska omgivningen på egen hand, vilket vanligtvis sker när den är omkring fem månader gammal. Efter ungefär ett år är ungen självständig och kan leva ett eget liv i regnskogen.
Hot och bevarande
Hoffmanns tvåfingrade sengångare är klassificerad som **”Livskraftig”** (Least Concern) enligt IUCN:s rödlista. Trots denna relativt stabila status står arten inför hot som kan påverka dess populationer i framtiden. De största hoten inkluderar habitatförlust på grund av avskogning och skogsbruk. Även om arten är anpassningsbar och kan överleva i sekundärskogar och nära mänskliga bosättningar, minskar deras livsmiljöer snabbt. Bevarandeinsatser fokuserar på att skydda de tropiska regnskogarna och skapa skyddade områden där sengångare och andra arter kan leva ostört. Dessutom är utbildning och ökad medvetenhet om artens roll i ekosystemet viktig för att minska mänsklig påverkan och säkerställa dess långsiktiga överlevnad.
Övriga däggdjur
Det finns tre underklasser däggdjur: Kloakdjur, pungdjur och äkta däggdjur. Sammanlagt finns ungefär 4 500 däggdjursarter, allt från de minsta näbbmössen, inte mer än tre cm långa, till det största djuret som någonsin funnits, blåvalen som kan bli 30 meter lång och kan väga över 150 ton.
Det som kännetecknar däggdjuren är: Att de diar sin avkomma. Att alla har hår, om än så lite ibland.
De flesta är levandefödare. Det finns undantag, kloakdjuren. De är varmblodiga, dvs egen kroppstemperaturreglering, med ett par undantag, nakenråttorna och sengångarna.
De flesta lever på land, andas med lungor och har ett hjärta med fyra håligheter. Dessutom har däggdjur två ben och två armar, fyra ben eller två pariga fenor.
Alla har ett mellanöra med tre hörselben. Det är den enda djurgruppen som har ett mellangärde, dvs en skiljevägg mellan brösthåla och bukhåla.
