Gulbandad giftgroda

Gulbandad giftgroda

Utbredning: Venezuela och Guyana
Kroppslängd: 4 cm
Livslängd: 5-10 år
Föda: På Skansen-Akvariet matar vi mestadels med bananflugor och små syrsor. I det vilda äts allt från myror till andra småinsekter.
Övrigt: En mycket bra nybörjarart.

Gyllene kokoigiftgroda

Gyllene kokoigiftgroda

Utbredning: Colombia
Kroppslängd: 5 cm
Livslängd: 5-10 år
Föda: På Skansen-Akvariet matar vi mestadels med bananflugor och små syrsor. I det vilda äts allt från myror till andra småinsekter. Övrigt: Phyllobates terribilis är den i särklass giftigaste av alla pilgiftgrodor. Den är mer än 20 ggr giftigare än någon annan art. Dock, giftigheten är beroende på dieten den äter. Utan de myror som den lever av i naturen, klarar den inte av att producera det extremt giftiga gift den har vilt.

Vitläppad groda

Vitläppad groda

Utbredning: Nya Guinea
Kroppslängd: Över 13 cm
Livslängd: 10-15 år
Föda: Insekter
Övrigt: Världens största trädgroda, med en längd över 13 cm. Den är välanpassad för ett liv i träden med sina långa ben och sugkoppar på tårna med vars hjälp den klamrar sig fast vid släta blad.
Den är – precis som de flesta grodor – mycket glups. Eftersom den har en stor mun och kan bli så stor får till och med små gnagare plats i gapet… I takt med att dess naturliga miljöer förstörs är dess existens hotad på många håll.

Mjölkgroda

Mjölkgroda

Utbredning: Norra Sydamerika
Kroppslängd: 15 cm
Livslängd: 10-15 år
Föda: Insekter Mjölkgrodan kan, när den blir stressad, utsöndra ett mjölkliknande sekret i försvar, ett sekret som är giftigt, men ofarligt för människan. Under parningssäsong lockar hannen till sig en hona som lägger sin rom i en vattensamling. Rommen befruktas av honom. När detta är gjort lockar han till sig en ny hona, som också får lägga sin rom där. Denna rom befruktas inte, utan blir mat till grodynglen som kläcks.

Pilgiftsgrodor

Pilgiftsgrodor

Det finns ungefär 175 arter pilgiftsgrodor spridda över Mellan– och Sydamerika, samt några närliggande öar.
Vissa colombianska indianstammar har sedan urminnes tider använt det giftiga hudsekretet från grodorna för att preparera sina pilspetsar. Därav namnet. Giftet innerhåller många s.k. alkaloider. Det är ett av de starkaste biologiska gifter man känner till. Det slår snabbt ut det centrala nervsystemet.

Giftet är foderrelaterat. Det betyder att grodan äter olika små giftiga insekter vars gift sen bildar byggstenarna till grodans eget gift. Den allra giftigaste pilgiftsgrodan, Phyllobates terribilis, är så giftig att det räcker med 1/10000-dels gram gift för att döda en fullvuxen människa. Dessutom tränger giftet in genom huden, vilket medför att det räcker med att komma åt grodan för att få i sig giftet!

Grodorna använder dock inte giftet för att ta byten, utan endast som försvar. För att varna eventuella angripare har grodorna i regel utvecklat kraftigt lysande och starka färger, s.k. aposematisk färgteckning. Detta medför att pilgiftsgrodan har väldigt få naturliga fiender och därför kan vara aktiv dagtid, till skillnad från de flesta andra grodor som huvudsakligen är aktiva nattetid.

Många arter har väldigt små utbredningsområden och är därför väldigt känsliga för exploateringen av regnskogen. Som tur är går många arter att föröka. Ingen av våra grodor är viltfångade.

Pilgiftsgrodor

Phantasmalgiftgroda

Utbredning: Södra Surinam
Kroppslängd: 4-5 cm
Livslängd: 5-10 år
Föda: På Skansen-Akvariet matar vi mestadels med bananflugor och små syrsor. I det vilda äts allt från myror till andra småinsekter.
Övrigt: Starkt hotad i det vilda. Arten odlas dock framgångsrikt i fångenskap och är mycket populär för sin vackra färg.