Sakiapa

Sakiapa

Utbredning: Södra och östra Venezuela, Guyana och nordöstra Brasilien
Kroppslängd: 30-42 cm, svans ungefär lika lång som kroppen
Livslängd: 15-20 år (I Pittsburgh zoo blev en hane hela 38 år) Föda: Bär, frukter, honung, löv, blommor, små däggdjur så som fladdermöss och möss samt små fåglar.
Övrigt: Sakiapan lever i familjegrupper om 2-5 individer i regnskogarna på 210-750 meters höjd över havet. Efter en dräktighetstid på 5,5 månader föder honan en enda unge, som hon sedan bär fastklamrad i pälsen. Hanen och honan har olika utseende, så kallad könsdimorfism. Hanen har svart päls och ett riktigt ”blekansikte”- ett markant gulvitt ansikte. Honan är oansenligare, gråspräcklig med mörkare grått ansikte. Vikt 1,9-2,1 kg.

Röd titiapa

Röd titiapa

Utbredning: Colombia, Ecuador, Peru och Brasilien.
Kroppslängd: Cirka 30 cm, plus 40 cm svans
Livslängd: Över 20 år
Föda: Mest frukt och fikon, men de äter även blad och insekter.

Övrigt: Som så många andra små apor från Sydamerika är även denna apa starkt utrotningshotad och befinner sig på CITES-listan. Den ingår även i ett avelsprojekt i Europa kallad EEP. Skansen-Akvariet ingår, som 1 av 5 djurparker, i Europa i ett projekt för att försöka rädda denna mycket charmiga apa. Vi är stolta över att ha fått det förtroendet.

Titiaporna lever i träden. De går mycket ogärna ner på marken och söker föda. De tillbringar mest tid i de nedre delarna av skogens träd, på 0-5 meters höjd. De är som mest aktiva på morgontimmarna. De börjar dagen med att leta mat. De äter då mest frukter, bär och insekter. Eftermiddagen tillbringar de tillsammans familjevis, med putsning och vila. Det är under de här timmarna man kan få se när de tvinnar ihop sina svansar – ett sätt att stärka sociala band och visa varandra omtanke. Timmarna före läggdags äter de blad.

Titi är dagaktiva och trädlevande. Titiaporna har, förutom tvinnande av svansar, ytterligare en specialitet. De har en hel repertoar av sånger de sjunger. Olika för olika syften. En mjuk låg sång då de sammankallar den egna familjen eller gruppen, en annan mer skarp och hög för att markera revir och avskräcka objudna gäster. Sammanlagt har de över tjugo olika sånger och läten. En grupp/familj består oftast av fyra medlemmar, föräldraparet och två ungar. I sällsynta fall kan gruppen bestå av fler medlemmar.

Titiapor är monogama. Det betyder att honan och hanen lever tillsammans livet ut. Det sociala bandet mellan föräldraparet är mycket starkt. Honan får en enda unge en gång om året. Hon föder ungar med en intervall av ca 330 dagar. Om ungen skulle dö förkortas dock intervallen till ca 250 dagar. Pappan har huvudansvaret för ungen. Efter 48 timmar tar han över ungen som sedan endast överlämnas till honan då den skall dias. Ungen börjar röra sig självständigt efter ca 3-4 mån. vikt 900-1500 gr.

Pinchéapa

Pinchéapa

Utbredning: Finns nu bara kvar i nordöstra Colombia.
Kroppslängd: 20-29 cm, svanslängd 31-42 cm
Livslängd: Närmare 20 år
Föda: Insekter, ödlor, spindlar, småfåglar, snäckor, grodor, frukt, blommor och sav.

Övrigt: Pinchéapan (eller bomullshuvudtamarin) tillhör liksom övriga tamariner, silkesapor och goeldisapan, familjen kloapor. Kloaporna har flera egenskaper som är ovanliga hos övriga primater. De är monogama, d.v.s. har samma partner livet ut, föder oftast tvillingar som fadern och äldre syskonen hjälper till att ta hand om. Faktum är att honan efter de första dagarna endast tar ungarna då hon skall dia dem, i övrigt bärs de omkring av resten av familjen.

En annan skillnad mellan kloaporna och de övriga aporna i Nya Världen, är att de har klor på samtliga tår och fingrar, stortån undantagen. Detta ger dem bättre möjlighet att utnyttja de vertikala grenarna i regnskogen. Pinchéapan dödades förr av Sydamerikanska indianer för köttets skull. Samlare och handlare sålde denna söta apa till zooaffärer och  laboratorier i tusental. Dess framtid är mycket osäker, då  pinchéapans miljöer förstörs i regnskogen. Vikt 350-450 gram.

Mantelbabian

Mantelbabian

Utbredning: Nordöstra Afrika och Arabiska halvön
Kroppslängd: Upp till 76 cm, svans upp till 61 cm
Livslängd: ca 35 år
Föda: Gräs, rötter, frukt, frön, insekter, ödlor och ibland små däggdjur.

Övrigt: Flocken är som stora ”försvarsenheter” med upp till 300 individer. Den minsta delen av en flock består av en familj med en ledarhanne och hans harem på 1-10 honor med ungar. Under de första 7-8 månaderna är ungarna svarta, vilket är en signal till gruppen att dessa skall tas om hand och skyddas. När de sedan blir äldre ersätts den svarta pälsen med bruna eller gråa hårstrån och ungarna får klara sig själva.

Det är inte ovanligt att yngre hanar ( cirka 4-8 år gamla) närmar sig dessa svarta ungar och ”adopterar” dem, ett skydd vid stridigheter eftersom ingen ger sig på denna lilla svarta unge. Dessutom, om denna unge är en hona så blir ofta denna unge hans första partner och haremsmedlem. Hannarna är mycket större än honorna.
De har en lång silvergrå man över axlarna, en mantel. De långa kraftiga hörntänderna är livsfarliga vapen. Den röda baken blir ännu rödare hos honorna när de är i brunst. Vid ägglossningen är den som mest svullen och röd. En signal till maken! Baken fungerar som en kudde, de muskulösa sittvalkarna gör det möjligt för babianer att sitta på en gren eller klippavsats en hel natt utan att få träsmak.

Mantelbabianer kan plundra ett fält med grödor där kvinnor arbetar, men håller sig hela tiden på avstånd, om det skull dyka upp beväpnade män. Babianer är mycket sällskapliga och har lätt för att samarbeta med varandra.

Lejontamarin

Lejontamarin

Utbredning: Finns endast i ett mycket litet område vid kusten, nära floden Sao Joao, och i reservatet Poco d´Antas, sydväst om Rio de Janeiro.
Kroppslängd: 34-40 cm, svanslängd 26-38 cm
Livslängd: Över 20 år i djurparker.
Föda: Frukt, blommor, späd växtlighet, insekter, grodor, ödlor och fågelägg.
Övrigt: En av världens mest sällsynta apor. Namnet kommer sig av lejontamarinens guldgula päls och lejonlika man. Det finns fyra olika raser av lejontamariner: L. r. rosalia , guldgul, L. r.chrysomelas, som är svart med guldgul man, delar av armar, ben och svans, L. r. chrysopygus, svart med guldgul bakdel och svansrot samt L. r.caissara, guldgul med svart ansikte. Denna apa ingår i ett utplanteringsprojekt och alla individer på Skansen-Akvariet ägs av en brasiliansk organisation (IBAMA) och är endast avelslån. Sedan vi gick med i projektet 1982 har det fötts 66 ungar på Skansen-Akvariet. Många av dessa är utplacerade i det vilda i regnskogen i Brasilien, (Poco d’Antas). Sedan 1982 har populationen ökat från c:a 150 vilda lejontamariner till över 3200, mycket p.g.a. av detta projekt!
Vikt: 600-750 gr.

Dvärgsilkesapa

Dvärgsilkesapa

Utbredning: Övre Amazonbäckenet i Colombia, Peru, Ecuador, norra Bolivia och västra Brasilien
Kroppslängd: 13 cm, svans 19 cm
Livslängd: Närmare 10 år (våra har ofta uppnått 12-14 år)
Föda: Trädsav, frukter, insekter och spindlar. Övrigt: Dvärgsilkesapan är världens minsta apa, med en vikt på ungefär 120-150 gram. 1978 föddes de första dvärgsilkesaporna på Skansen-Akvariet, en apa som sedan länge ansetts omöjlig att få att föröka sig i fångenskap. Sedan dess har över 400 små ungar fötts och skickats iväg till djurparker runt om i världen för att där skapa nya avelspar.
Fortplantning: Efter en dräktighetsperiod på c:a 146 dagar föder de i regel tvillingar. Ungarna väger vid födseln inte mer än 15-16 gram, d.v.s. mindre än ett vanligt brev.
Beteende: Mamman tar hand om ungarna de första dagarna men sen får pappan och de äldre syskonen sköta om dem. Mamman tar dem endast för att ge di. Dvärgsilkesapan använder många olika läten, en del av dem är så högfrekventa att vi människor inte kan höra dem.